Angelägna Angela

Ja, är det jag det?

Ni som inte har läst Fredrik Lindströms Vad gör alla superokända människor hela dagarna? så är det hög tid.

Jag fullkomligt älskar den, jag har ljudboken och lyssnar på delar av den säkert en gång i veckan.

Lindström beskriver Angelägna Angela, som jag i skrivande stund känner att jag har en del likheter med. (Angela är nog mer desperat och extrem än mig. Framför allt desperat.) Angela greppar efter varje halmstrå när det gäller att hitta en kille. När hon träffar en kille fantiserar hon om hur underbart deras liv kommer bli:

"Hon längtar efter känslan av att ha honom nära, för att han verkar vara en sådan underbar kille. Även om hon inte kan veta någonting om det, så har hon redan hunnit tänka igenom hur deras liv skulle kunna bli tillsammans. Det verkar faktiskt ganska underbart, det gör det i och för sig nästan alltid när hon prövar och tänker igenom sitt liv med någon hon nyss har träffat. Hon ser för sig hur trevligt de bor och vilka fantastiska semestrar de har. De bilar i Schweiz och norra Italien och går längs sandstränder på Mauritiuz. De gosar hemma, har sköna vardaskvällar. Han lagar mat, masserar henne och är full av barnsliga upptåg. Och när de får barn så är han världens underbaraste pappa, som går med sin son i handen genom Vasaparken i en jättestor, mysig rock och någon sorts keps som hon sett på en reklambild i en tidning.

Hon ser honom komma hem från spännande utlandsresor som ingenjör. Han kanske har bryggt broar någonstans i Asien - vad vet hon. Han ler mot henne så att det pirrar i hela kroppen. Presenter har han med sig och det är inte så konstigt att Angela redan tycker att hon kan längta efter honom och går och väntar på honom och vill att han ska ringa så att deras underbara liv tillsammans kan sätta igång nu med en gång."