Jag tycker att jag stundtals är en mogen person. Känner mig vuxen, ansvarsfull och kan faktiskt umgås med mina föräldrar utan konflikter (det kunde jag inte för några år sedan). Men ibland är jag fruktansvärt barnslig. Inte för att jag ogillar det. Tvärt emot kan jag bli lycklig och skratta inombords och känna att jag bara måste leva ut mina lite omogna impulser.
Igår fick jag en sådan impuls. Jag satt på min cykel ("Årets cykelstad 2004", här cyklar så gott som alla) på väg till skolan. Stressade lite, cyklade fort fort. Självklart stöter jag först på en dagisgrupp i neongula västar och tvingas stanna och vänta tills fröknarna samlat ihop barnaskaran. Jag cyklar förbi barnen och framför mig korkas vägen igen av en kvinna, även hon på cykel. Hon har hjälm och byxbenen är instoppade i strumporna för att inte fastna i hjulet. Hur ofta det nu händer.
Varje gång jag plingar och försöker cykla om henne verkar hon istället placera sig ännu mer i vägen för mig. Jag känner hur jag blir mer och mer irriterad och räknar till tio i mitt huvud (fast jag hinner bara komma till fem).
Vi närmar oss en nedförsbacke och äntligen märker kvinnan att jag vill cykla om henne. Men innan hon vejjar så gör hon något lustigt. Hon lutar sig framåt för att minska luftmotståndet och få bättre fart i nedförsbacken.
Jag sväljer ett skratt och trampar snabbt förbi henne och gör allt för att få upp farten. Hon ser bra snopen ut över min höga fart.
Där fick du!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
*fniss*
Ja förstår inte varför jag skulle behöva skryta om att gå på cafeét, det är ingen big deal för mig... Jag tjatar om allt hundra gånger om dagen, that´s me.. har inget med cafeet att göra..
Sen just det med Cafeet så undrar jag varför det är just där som killar beter sig som svin! Hör gärna av dig om du har någon idé!
Men ska väl försöka tänka på att inte nämna samma saker om och om igen!
Kul att du gillar den annars!
Skicka en kommentar