Fredag

Äntligen fredag? Njäe, inte för min del. Har en dugga på måndag. Inför duggor lunkar veckan på och man vet inte riktigt vad som är vardag och vad som är helg. Så att det är fredag idag betyder inget särskilt.
Jo, i och för sig. Vi ska fira en kompis idag som fyllt år. Med tårta - detta blir nog en vit helg.

Jag är kärlekskrank, som fan.

Dagens utmaning blir att le extra mycket, mot typ ALLA. Om jag låtsas vara glad, så kanske jag blir det? Värt ett försök.

Nu ska jag till Polisen och fia nytt pass. Panikbråttom. Och jag har 2 bölder i pannan. Tack som fan.

(Måste sluta svära.)

Jädrans Hemköp

Vet ni var de har för erbjudande på Hemköp här i Linköping?
"Frödinge kladdkaka/paj för 15 kr styck."

Jaja jag var tvungen att köpa. Har ätit äppelpaj idag. Och den var inte ens god.

Men vet ni vad? Som tur är så begränsade de erbjudandet till max 2 st / hushåll.
Tur det!

Vänta lite nu...

- Välkommen till UPS, du pratar med Pippi.

Tystnad. Jag blev helt ställd. Har Pippi Långstrump fått jobb på UPS callcenter nu också?

Note to self..

Nästa gång jag dejtar en kille, så ska jag se till att vara säker på att jag faktiskt tycker om honom innan jag berättar om mina favoritställen här i stan. Och jag ska definitivt avvakta med att berätta var jag tränar.

Ni tror inte att han köpt träningskort på samma ställe som mig, och dessutom dragit dit sina kompisar?! Försök träna body pump när det står 5 glin och bedömer varje knäböj.

Men snälla!

Alltså, igår vaknade jag med EN böld på pannan.
Idag har jag två.

Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Sen när har jag blivit en tjej med dålig hy. Va fan!

Är det nu jag ska lova mig själv att aldrig mer äta kladdkaka och träna 5 dagar i veckan igen?
Okej, det där med kladdkakan skulle jag aldrig klara - men max 1 gång i månaden kanske?
Och jag ska definitivt träna mer. Måste hitta tillbaks till mina rutiner som jag hade för bara en månad sen. När jag tränade 5 dagar i veckan för att slippa tänka på elaka pojkar som bara bankar sönder ens hjärta i femtusen delar.

Det var mycket bättre.

Rågfras

I tell you! Det är det bästa som hät sedan Hafrefras.
Just nu avjnjuter jag rågfras med en näve frusna bär, en aning honung och lättfil.

Yummy. Ny favorit kanske?

Idag blir det frukost till frukost och frukost till lunch. Väntar på att UPS ska hämta upp min trasiga Ipod Nano och skall plugga hemma till det att de kommer, vilket är senast innan kl 12. Därmed blir det rågfras till frukost, och havregrynsgröt med äppelmos till lunch. Ännu en favorit.

Irriterande

Jag förstår mig inte på de som fortfarande inte har plockat ner julpyntet och slängt in det i ett förråd någostans.

Det är varken mysigt eller gulligt när det är februari månad. Tänker man att det ändå snart är dags att plocka fram det? Eller tycker man att ljusstakar är förbannat snygga?

Gud så Svensson.

Smal = lycklig?

Det snackas en hel del om att bli smal inte gör en lycklig.
Jag tycker att det känns rätt självklart att inte alla ens problem flyger iväg bara för att du går ner 5 kg.

Men det kanske innebär att du kan göra ett "check-mark" bredvid punkten "gå ner5 kg" på din lista över personliga problem.

Hoppas jag får göra en sån markering på min lista snart. Smalare. Check! Lite lyckligare kommer jag nog vara.

Jag ska snart iväg till gymmet. Känner mig optimistisk och bra. Duktig. Skall träna step-up. Skoj.

Just do it!

Retuchera mig

Har en stor jävla finne i pannan. Det ser ut som en böld. Den är grönaktig. Det går inte att sminka över den.

Jag är FÖR retuch!!! Retuchera mig, snälla rara. Helst varje morgon.

Lustigt

Ett lite halvroligt segment från lördagsnatten.

I min Göteborgs-umgängeskrets finns det en tjej som är mycket söt men extremt knäpp. När jag säger knäpp menar jag att på sin meritlista har hon ett antal påhittade våldtäckter, säkert 10 break-downs på olika toaletter runt om i Göteborg, och många skärsår. Hon är dessutom bisexuell och är på allt som rör sig, inklusive mig och mina tjejkompisar. Summa sumarum: tjejen mår alltså inte bra.

Min vän kommer fram till mig och ser mycket förtvivlad ut.

- Fan!
- Gumman, vad är det?
- Jag vill inte, men jag kan inte låta bli.
- Vad är det du inte kan låta bli?
- Nu har jag hånglat med henne igen. Hon hånglar så jävla bra. Jag vill hångla mer med henne. Men jag vill inte. Hon är ju psyko.
- Oj.
- TÄNK OM JAG ÄR BISEXUELL!
- Ja, och tänk om du och psycho blir ett par. Hahahaha!
- Det där var inte ens roligt.

Same, same, but different.

Where are you?

Ofta funderar jag över var min Mr Right är. Jag undrar över vad han gör just nu, vad han tänker på, vad han har på sig.

Funderar han över var hans Ms Right är också? För i så fall är det nog tur att vi, än så länge, inte har telepatisk förmåga, så att han kunde läsa av vad jag gör, tänker osv.

Mitt liv känns inte allt för spännande just nu. Känner mig ensam. Hur kan man känna sig ensam fastän man är omgiven av människor som älskar en?

I och för sig, den enda som har ringt mig idag är UPS-killen. Klockan är inte så mycket, men visst låter det ganska tragiskt?

Jag, som alltid omgivit mig av en massa singelkompisar och inbillat mig att man ska vara singel när man är ung, för sedan kan det vara för sent. Det känns rätt tråkigt när man inser att singelkompisarna sakta men säkert blivit par-fanatiker och att jag står kvar själv i singellandet. De kan ju lika gärna stämpla mig med en "supersingel"-stämpel i pannan eller på något annat synligt ställe.

Och alla dessa "guuud jag har hittat den perfekta killen för dig!". I nio fall av tio är det någon av min väns pojkväns kompisar, som också olycksaligt nog fått en "supersingel"-stämpel. Nej tack. Det räcker väl att en av oss är så töntig?

Just nu vill jag bara hem till Göteborg, till min hemstad. Där är flertalet av mina kompisar fortfarande singlar och jag kan få vara full på Avenyn och flörta med en massa intressanta människor utan att någon par-fanatiker står och kikar över ens axel. Sluta lev genom mig! Jag förstår att det är tråkigt att ligga med samma människa dag ut och dag in. Visst, jättetråkigt att ni inte har några fler "firsts" att uppleva.

Obehag. Vi är trots allt bara 22 år gamla. Sen när betyder de tatt man ska agera som 30. Jag är nog en kvinnlig Peter Pan. Jag vill inte bli vuxen. I alla fall inte om det innebär att bli par-fanatiker med första bästa man.

Är det här ett tecken från ovan?

Jag står i baren på Hard Rock Café. Denna kväll anordnas after work med after ski-tema och Björn Rosenström skrålar hans eviga "För vi är pojkarna som busar..." inför en glad publik. Jag håller krampaktigt i en hink med fem Corona för 152 kr och konverserar med några vänner.

Då känner jag plötsligt hur någon knackar på min axel. Där står en ganska kort kille, han gömmer sig under en basker och jag ser knappt hans ögon. Han påminner lite om "Eniro-trollen".

- Hej! Har du funderat på att bli modell?
- Uhm... nej?
- Hur lång är du?
- 172 cm... (men jag väger bra mycket mer än 55 kg, hjärtat!)
- Jaha, så bra! Det är nämligen så att jag ska fota en kampanj. Det är reklam för sängar.
- Okej, så trevligt...
- Du har den perfekta blicken, du är precis vad jag söker.
- Jasså.. (ser jag så trött ut att jag är perfekt för sängreklam? Har jag den rätta "lata" looken. Eller sängkammarblick? Spännande!)
- Du har verkligen ett speciellt utseende med ett otroligt vackert ansikte!
- Oj, tack så mycket.
- Jag rekryterar även till dokusåpor.
- Jaha. (ser jag ut som en Big Brother -brud nu helt plötsligt eller? Vad hände med sängreklamen?)

Eniro-trollet presenterar sig som John och ger mig ett visitkort och jag lovar att ringa nån gång i veckan. Vilket jag med största sannolikhet inte kommer göra. Är detta ett tecken från ovan på att det är dags för mig att ransaka mitt liv? När folk kommer fram till mig och frågar om jag vill vara med i dokusåpor?

Hjälp.

Borttappad

22 år gammal tjej borttappad.
Sist hon sågs var hon glad och lycklig. Hon tog livet med en klackspark och skrattade ofta. Dessutom var hon både älskad och älskade tillbaka.
Hon är saknad!

Om du sett henne, var vänlig och hör av dig.
Hittelön utlovas.

Ett, två, tre..

...på det fjärde ska det ske!

Det är dags att jag får tummen ur och börjar sysselsätta mig med sådant som jag faktiskt borde göra.

Att göra-lista:

• Hämta en resväska från förrådet
• Packa resväskan
• Skriva på en uppsats
• Städa, så att det ser lite mer hemtrevligt ut när jag kommer hem igen på måndag morgon.

Okej, här kommer min lista, nu inklusive ursäkter:

• Hämta en resväska från förrådet - Det är mörkt i förrådet! Och kallt! Det känns mycket mer lockande att göra det imorgon bitti.
• Packa resväskan - Det är lite svårt att packa utan en resväska?!
• Skriva på en uppsats - Det känns viktigare att packa, då uppsatsen inte skall in förrän på söndag.
• Städa, så att det ser lite mer hemtrevligt ut när jag kommer hem igen på måndag morgon. - Tråkigt!

Fånigast i Sverige

Ibland vill jag bara dunka mitt huvud i väggen eller liknande. Gud, så fånig jag är!

Jag syftar på inlägget som jag skrev tidigare. Jag skäms lite. Det är faktiskt så att jag inte bryr mig så mycket om att J har skaffat flickvän. Det är väl snarare så att jag tycker att han kan få tråna efter mig ett tag till för att det får mig att må bra.

(Det värsta är att han kom på mig. Han sa det till mig.
- Men du gillar ju inte ens mig längre. Varför bryr du dig?
- Jo, det var ju du som saknade känslor för mig, inte tvärt om! Jag har all rätt i världen att bry mig.
- Jag som trodde att vi var kompisar nu...Du har väl dejtat en massa killar sen mig?
- Jo..men ändå!)

Jo jag är nog fånigast i Sverige.

Upp som en sol, ner som en pannkaka!

Detta känns ganska absurt, för jag skrev ju för bara en stund sedan om hur bra jag mår.
Just nu har jag en klump i min mage som är så stor att jag tror att jag ska spy.

Vet inte om det är för att jag pratar med J, som har skaffat tjej (och det är ju inte jag som är den tjejen - det är där skon klämmer), eller för att jag ätit så grymt mycket glass.

Är det tillåtet att spy i sådana här situationer, trots att man haft ätstörningar som man försöker komma ifrån??

Alla har rätt till ett bra ligg

Match.com (eller vilken av alla dessa dejtingsidor det nu är) tycker att "alla har rätt till att ligga sked".

Jag tar det ett steg längre. Alla har rätt till ett bra ligg lite då och då. Finns det något bättre?

Nu är det snart en månad sedan det att jag hade ett bra ligg senast. Det var förresten senast jag hade sex. En av baksidorna med att vara singel? Det är nästan så att jag kan tänka mig att stängas in i ett förhållande i utbyte mot att få ha bra sex när jag vill.

Nej, nu ska jag inte vara sådan. Om en kille i klass med McDreamy (ni kollar väl på Grey´s Anatomy?) skulle dyka upp skulle jag gladeligen inleda ett förhållande.

Dags att packa min väska

Fast nu låter det kanske som att jag står i ett vägskäl i mitt liv och ska ta ett beslut som kommer påverka min framtid. Riktigt så spännande är det inte. Jag ska bara hem till Göteborg och krama om nära och kära.

Åh, denna underbara stad som jag är uppväxt i! Jag är barnsligt förtjust i Göteborg. Göteborgare däremot, är ett folkslag som varierar i kvalitet. Det finns många underbara göteborgare, missförstå mig inte. Men den här "goa gubbar"-mentaliteten kan de stoppa upp någonstans. Det är bara så fånigt.

Om ca ett dygn är jag i alla fall på Västkusten. Kanske går jag runt på Avenyn och känner mig mäktig. Kanske sitter jag nere vid havet på en klippa och känner doften av tång och saltvatten medan jag låter havet ta ner mig på jorden och få mig att känna mig precis så liten som jag faktiskt är.

Just det. För idag är jag "on top of the world". Skadeglädje kan få en att må oförskämt bra. Testa du med! Gör segerdans inombords nästa gång någon, som du ogillar lite så där lagom mycket, gör bort sig eller får ett bakslag.

Mhhmm! Jag uppmuntrar er, som alltid är så förbaskat snälla, att en gång tillåta er att vara lite elaka. För det är faktiskt ganska fräckt.

Skadeglädje är fult.

Eller hur är det nu? Jag vet inte hur det är med er, men redan sen det att jag lärt mig innebörden av ordet "skadeglädje" så har jag förknippat det med att det är något fult och skamligt. Skadeglad är något som man helst inte ska vara, och om man skulle råka vara det nån gång så ska man dölja det väl. Det har min mamma sagt.

Nu råkar det vara så att jag är riktigt skadeglad idag. Så skadeglad att jag går runt med ett leende på läpparna. Jag skäms inte det minsta faktiskt. Borde jag det?

Kalla mig omogen, var så god! Jag tänker i alla fall vara lika trotsig som en femåring och vara skadeglad utan att skämmas.