Är det här ett tecken från ovan?

Jag står i baren på Hard Rock Café. Denna kväll anordnas after work med after ski-tema och Björn Rosenström skrålar hans eviga "För vi är pojkarna som busar..." inför en glad publik. Jag håller krampaktigt i en hink med fem Corona för 152 kr och konverserar med några vänner.

Då känner jag plötsligt hur någon knackar på min axel. Där står en ganska kort kille, han gömmer sig under en basker och jag ser knappt hans ögon. Han påminner lite om "Eniro-trollen".

- Hej! Har du funderat på att bli modell?
- Uhm... nej?
- Hur lång är du?
- 172 cm... (men jag väger bra mycket mer än 55 kg, hjärtat!)
- Jaha, så bra! Det är nämligen så att jag ska fota en kampanj. Det är reklam för sängar.
- Okej, så trevligt...
- Du har den perfekta blicken, du är precis vad jag söker.
- Jasså.. (ser jag så trött ut att jag är perfekt för sängreklam? Har jag den rätta "lata" looken. Eller sängkammarblick? Spännande!)
- Du har verkligen ett speciellt utseende med ett otroligt vackert ansikte!
- Oj, tack så mycket.
- Jag rekryterar även till dokusåpor.
- Jaha. (ser jag ut som en Big Brother -brud nu helt plötsligt eller? Vad hände med sängreklamen?)

Eniro-trollet presenterar sig som John och ger mig ett visitkort och jag lovar att ringa nån gång i veckan. Vilket jag med största sannolikhet inte kommer göra. Är detta ett tecken från ovan på att det är dags för mig att ransaka mitt liv? När folk kommer fram till mig och frågar om jag vill vara med i dokusåpor?

Hjälp.